Hur är waldorflärares arbetssituation och vilka utmaningar ser de i framtiden? I tidskriften ROSE – Research on Steiner Education, vol 4, nr. 2 2013, publicerades en empirisk studie av de tyska forskarna Ines Graudenz, Jürgen Peters & Dirk Randoll.  Graudenz är verksam i Frankfurt, de två senare vid Alanus Hochschule i Alfter, Bonn. Studien bygger på ett omfattande material som togs fram 2011/2012 av Dirk Randoll. Huvudsyftet var att beskriva waldorflärarnas arbetssituation och belastning samt hur nöjda de var med sin situation. Inom en del områden fanns det empiriska data från lärare i statliga skolor vilket möjliggjorde en jämförelse. Ett frågeformulär med 345 frågor besvarades av 1807 lärare från 105 waldorfskolor i Tyskland. Utöver ovanstående frågor belystes även lönesituationen, lärarutbildningen och hur lärarna såg på olika utmaningar i framtiden. Här följer en sammanfattning av studien. Den kompletta artikeln återfinns här. Hur ser det ut i Sverige och andra nordiska länder? Diskutera gärna i kommentarsfältet!

Respondenterna

En övervägande andel av lärarna som svarade på enkäten var kvinnor (60 %) och medelåldern var 49 år. I bägge fallen motsvarar det ungefär den tyska situationen i stort men särskilt medelåldern indikerar att en stor pensionsvåg kommer inom 10-15 år. Den största gruppen som svarade på enkäten var klasslärare (522) följt av lärare i främmande språk (281).

Drygt 40 % ansåg sig inte tillhöra något kyrkligt samfund vilket är betydligt högre än det tyska genomsnittet. Vad det gällde förhållandet till antroposofin uttryckte 34 % att de var involverade och aktiva inom antroposofin, 40 % att de förhöll sig positiva, 22 % att de var kritiska men sympatiska. Andelen neutrala, skeptiska eller helt kritiska var 2,7 %. En fördjupad granskning visade att äldre lärare var betydligt mer positiva än yngre och att lärare i eurytmi, klasslärare, bild- och musiklärare var mer positiva än andra lärargrupper.

Klasslärarna uppgav det högsta antalet undervisningstimmar per vecka, eurytmilärare det lägsta antalet.

Kvalifikationer

En femtedel av lärarna hade själv gått i waldorfskola och nära hälften hade en universitetsutbildning med lärarinriktning, de övriga hade genomgått olika utbildningar inom undervisningsområdet eller fackutbildningar till ett visst yrke. Studien visar att det finns många vägar till waldorfläraryrket och nära 80 % hade genomgått någon typ av waldorflärarutbildning. De lärare som uttryckte att de var bäst förberedda för uppgiften var de som genomgått såväl universitetsutbildning i ett ämne, som allmän pedagogisk utbildning och waldorfseminarium.

Lönesituationen

Endast 35 % av lärarna var nöjda med sin inkomst och en tydlig majoritet av lärarna menade att för lite pengar var avsatt till löner på deras skola. Trots det menade två tredjedelar att de stod bakom principen om lika baslön med tillägg för särskilda befattningar och anpassningar till familjesituationen.

Lärarnas arbetssituation

Trots den relativt låga lönen och den höga arbetsbelastningen uttryckte över 90 % att de var nöjda med sin arbetssituation, en betydligt högre siffra än för jämförbara grupper inom det offentliga skolväsendet.

Skälen till detta ansågs vara:

–       Eleverna kommer främst från en akademisk medelklass och lärarna konfronteras mer sällan med sociala problem och störande beteende.

–       Lärarna menade att de hade ett bättre förhållande till eleverna (men gav också prov på en idealiserad bild av detta förhållande).

–       Samarbetet med föräldrarna uppgavs fungera mycket bra i de flesta skolor.

–       Lärarna uppgav att de hade reellt inflytande och kunde ta egna initiativ, de värderade också friheten att själva gestalta undervisningen mycket högt.

–       Lärarna delade i hög grad en gemensam syn på lärandet, kursplanen och människosynen. Detta oavsett ålder, kön eller förhållandet till antroposofin. Man upplevde att det fanns en starkt gemensam värdegrund. Detta var också ett av de främsta motiven att välja yrket som waldorflärare.

Kritiska punkter

Trots att lärarna i allmänhet var mycket nöjda visade rapporten på ett antal kritiska punkter:

–       Ledningsorganisationen i skolorna som ofta präglas av informellt ledarskap och otydlighet.

–       Den ojämlika fördelningen av uppgifter och ansvar inom kollegiet.

–       Ineffektivt beslutsfattande och bristande information, slutenhet.

–       Bristen på erkännande och uppskattning, såväl från kollegor och elever, särskilt uttryckt av eurytmilärare men även lärare i bild, musik och hantverk.

–       Erfarenheter av att det bildas läger av ”traditionalister” och ”reformister” på skolorna och en stor fluktuation av yngre lärare.

–       Bristande kvalitet på lärarutbildningen som inte i tillräcklig grad integrerat nya kunskaper i sin kursplan.

Lärarnas hälsostatus

Waldorflärarna visade en bättre hälsostatus än offentligt anställda lärare men den var fortfarande sämre än jämförbara yrkesgrupper (t.ex. poliser, läkare) Nära hälften av lärarna i undersökningen menade att yrket var en belastning för deras psykiska hälsa. Det faktum att lärarna upplevde större frihet att utforma undervisningen och att de var en del av en större helhet bidrog positiv till hälsostatusen. I skolor där beslutsprocesser och organisation upplevdes som ineffektiv och omständlig fanns en högre grad av stress.

Framtida utmaningar

Lärarna gavs också möjlighet att lista de tre viktigast utmaningarna för waldorfskolorna i framtiden. Det totala antalet svar var 3732. Över 20 % av svaren var ”fortsatt utveckling och förnyelse av den antroposofiska grunden, tänka över den spirituella förankringen” men nästan lika många svarade ”behålla det antroposofiska fundamentet”. Över 20 % av svaren handlade också om rekryteringen av nya elever och lärare och en förbättrad finansiell situation. Andra betydande kategorier var att handskas med den ökade mediekonsumtionen och förändringen av barnens situation i allmänhet samt den ökade pressen från samhället och det minskade frihetsutrymmet.

Uppenbarligen är förhållandet mellan waldorfpedagogiken och antroposofin en central frågeställning för många lärare, man vill se förnyelse men vill inte heller förlora sina rötter och grundläggande fundament. Mot detta står andra som fokuserar på bevarande och är lojala med de traditioner som präglar waldorfskolorna.

Rapportens författare avslutar med att citera en bok som gavs ut 10 år efter grundandet av den första waldorfskolan (Zur Pädagogik Rudolf Steiners, 1929). I denna bok beskriver skolans pionjärer vad man såg som det essentiella i waldorfpedagogiken: social rättvisa, frihet, människans sanna natur, konst, självkännedom, personlig frigörelse från auktoritära personer, levande iakttagelseförmåga, förenandet av människan och naturen och entusiasm för lärande.

” Rudolf Steiner ville inte att vi bara skulle ta in det han sa om människans natur och hennes relation till världen, lära oss det utantill, och sedan använda det som en manual för vad vi ska göra i klassrummet. Han önskade att vi skulle vara fria individer som handlade ur vår egen kreativa kraft” (von Heydebrand, sid 153). ”Det finns ingenting i världen som inte är värt mitt intresse. Jag måste bara hitta ett sätt att närma mig det som förefaller oviktigt” (Wilke, sid 210).

Entusiasm för lärande är oumbärligt för livet.  Att väcka, stödja och ge näring åt viljan att lära är en ”undervisningskonstnärs” viktigaste uppgifter.

Sammanfattning av Örjan Liebendörfer, redaktör.