Waldorf 2.0 – hur går det vidare?

Örjan Liebendörfer, Waldorf Agoras redaktör och en an initiativtagarna till Waldorf 2.0 ger här sin syn på var projektet står just nu och hur det kan gå vidare. Bidra gärna till samtalet i kommentarstråden eller genom en egen artikel.  

Waldorf 2.0 startade som ett fritt initiativ av personer med helt olika anknytning till waldorfpedagogiken. Det var föräldrar, lärare, rektorer och vänner till pedagogiken utan särskilda positioner som beslöt sig för att driva en process gemensamt. Nu har tre olika möten ägt rum: en inledande workshop på Waldorflärarhögskolan hösten 2013, en konferens i Kulturhuset i Ytterjärna våren 2014 och ett inspirationsmöte i Ytterjärna i slutet av januari 2014. Du kan läsa mer här.  Sammantaget har över 250 personer från vitt skilda delar av landet och med helt olika utgångspunkt deltagit vid någon av sammankomsterna. Förskollärare har arbetet sida vid sida med rektorer, lärare med föräldrar och även en och annan elev har deltagit. En unik blandning som gett ett fantastiskt mervärde.

För initiativtagarna stod några olika frågar i centrum från början:

– Vad är waldorfpedagogik på 2000-talet?

– Hur kan vi utveckla pedagogiken ytterligare och möta samtidens och framtidens utmaningar?

– Hur kan vi bli bättre på att kommunicera det vi står för?

Under resans gång har många frågeställningar kommit till och öppnat upp ett större spektrum av teman, t.ex hur vi förhåller oss till matkvalitet, sexåringsfrågan och förhållandet mellan waldorfpedagogiken och antroposofin.

Många frågar sig nu hur det går vidare, är Waldorf 2.0 något som kommer att institutionaliseras? Händer det något konkret i fortsättningen?

Vid den senaste konferensen bildades flera nätverk som förhoppningsvis kommer att arbeta vidare var för sig. Vi planerar att lägga ut information om dessa efterhand. Avsikten är att flytta den informationen till Waldorfskolefederationens hemsida www.waldorf.se som vi vill använda som ett kommunikationsnav framöver.

Enligt min personliga uppfattning är Waldorf 2.0 i grunden ett utvecklingsprojekt, kanske rentav ett embryo till ett utvecklingsinstitut för waldorfpedagogiken i Sverige och Norden?  I backspegeln ser jag också att mycket har handlat om kvalitetsfrågor och Waldorf 2.0 kan också ses som ett inledande kvalitetsarbete på en övergripande nivå. Ett arbete som har sin motsvarighet i det systematiska kvalitetsarbete som bedrivs på varje skola och förskola. Grunden i allt kvalitetsarbete är frågan: var står vi idag och vart vill vi gå? Genom att analysera och betrakta historik och nuläge lägger vi grunden för den framtida utvecklingen. På varje skola och förskola sker dokumentation och utvärdering med hjälp av tillgänglig data, intervjuer och annan information. På samma sätt har Waldorf 2.0 börjat ställa frågan var vi står, men för hela waldorffamiljen tillsammans. Än så länge finns det ingen heltäckande bild men några frågor har utkristalliserats. Vad händer t.ex. när många lärare och även skolans rektor inte har waldorflärarutbildning? Och hur påverkas överhuvudtaget skolor och förskolor av de krav på statligt utbildade rektorer och förskolechefer som slår igenom allt mer? Är det bara problematiskt eller medför det också nya möjligheter? Frågan om huvudmännens kompetens och rollförståelse har i hög grad kommit på agendan som en följd av professionaliseringen av rektorskåren (med statlig rektorsutbildning) och kraven på huvudmannen i den nya skollagen. Klarar skolans styrelse att värna skolans grundläggande idé och ändamålsparagraf? Kan de fullgöra sin roll som ansvarigt organ för strategisk utveckling, vision och kvalitetsarbete? Och hur ser balansgången ut mellan de statliga styrdokumentens krav och den waldorfpedagogiska idébakgrunden, mellan ekonomism och humanism? En annan central fråga är antroposofins och den antroposofiska människosynens betydelse i en tid när många lärare vänder sig till andra andliga riktningar eller även till en rent materialistisk grundsyn. Lever vi som vi lär? Den frågan har aktualiserats t.ex. genom synen på mat och hållbart tänkande.

Jag tror dessa frågor tillsammans med grundläggande frågor om ekonomisk status, elevtillströmning, utbildningsnivå inom lärarkåren m.m är ett bra utgångsläge för en statusrapport, en vitbok (?) som kan ligga till grund för det fortsatta kvalitetsarbetet.  Jag hoppas därför att vi är beredda att gå vidare, i första hand med att förstå och beskriva Waldorf 1.0. Kan vi på ett bättre sätt dokumentera var vi står?

Vägen till Waldorf 2.0 går enligt min personliga uppfattning bland annat genom en grundläggande diskussion om waldorf-kriterierna. Vad är det att vara waldorfskola eller förskola? Vad står vi för gemensamt? Jag tror också att vägen går genom en genomlysning av de organ som på olika sätt arbetar för waldorfpedagogiken. Hur kan vi stärka samarbetet och hur kan vi hitta en väg att gemensamt investera i framtiden och stärka vår position som ledande alternativpedagogisk rörelse?

Jag är övertygad om att det är den typen av frågor vi måste fokusera på, inte minst inom federation, rektorskonferens, förskolornas samråd, pedagogisk sektion och andra sammanslutningar och arbetsmöten som det årliga lärarmötet. Låt oss hoppas att Waldorf 2.0-initiativet flyter in i våra forum och inspirerar oss att tänka vidare. Just nu är inga nya Waldorf 2.0 konferenser planerade (men man vet aldrig, håll ögonen öppna!), fokus ligger på att stärka och stötta de nätverk som uppstått, t.ex. den grupp som arbetar för att stärka föräldrarnas samarbete. IT-gruppen, matgruppen etc. samt det lokala utvecklingsarbetet som pågår på flera håll och som på sätt och vis är ”Waldorf 2.0 i praktiken”. Där kan nya idéer och tankegångar kan prövas, pilotprojekt kan inspirera andra och väcka nya initiativ.

Här på Waldorf Agora ger vi gärna utrymme för röster som vill bidra till waldorfpedagogisk skol- och förskoleutveckling och vi publicerar även kontroversiella inlägg som bidrar till ett konstruktivt samtal. Välkommen med ditt bidrag som artikel eller diskussionsinlägg!

2 reaktion på “Waldorf 2.0 – hur går det vidare?

  1. Sten Carlson

    Riktigt härligt att se att rörelsen lever och inspirerande är det att se att ideerna fortfarande innehåller det som barn har behov av. För även om barnen idag kan uppvisa andra förmågor så följer människans utveckling fortfarande samma förlopp. Vilket svek mot barnen att inte ge dem det de behöver, och här där människan åt anden boning ger så gäller det att kämpa vidare, i mitt fall för barnbarnen, fint att waldorfrörelsen fortfarande lever!

  2. Jan Bergman

    Som förälder till två barn i waldorfskola sedan drygt åtta år och även erfarenhet från förskoleverksamhet enligt pedagogiken har jag nu viss inblick. Detta fördjupat med sex år som ledamot i den stiftelse som driver aktuell skola och några år som sammankallande till det forum för föräldrar som finns.

    Då jag aktivt medverkat i ett strategiarbete kring skolans kommunikation har dess kärnvärden varit ett ämne vi diskuterat i en rad olika sammanhang.

    Sådan diskussion måste vara ständigt pågående då föräldrar, elever och lärare kontinuerligt ändras och det är vid varje tidpunkt dessa intressenter som måste finna en minsta gemensam nämnare, dvs de kärnvärden, man vill ställa upp på. Ingen auktoritet äger tolkningsföreträde även om givetvis personer med fördjupade kunskaper inom pedagogiken ska ses som värdefull tillgång.

    Då strategiarbetet delvis hade som syfte att öka antalet elever vid vår skola har vi kommit att diskutera hur föräldrar till potentiella elever uppfattar skolan om de saknar förförståelse, dvs vilken image har vår skola/waldorfpedagogiken.

    Jag inser att många inom sfären värjer sig mot användandet av marknadsföringstermer men om vi ska attrahera elever kan vi inte bortse från hur vi uppfattas och ha en ambition att kommunicera en bild vi anser korrekt återge pedagogikens syfte och form.

    Då jag själv inte har någon estetisk bakgrund och har en hög tilltro till vetenskapliga principer för kunskapsbildande och tillägnandet har jag förespråkat att waldorfrörelsen bör söka stöd för sina teorier i erkänd vetenskap såsom olika discipliner av hjärnforskning, pedagogik, beteendevetenskap etcetera.

    Vår erfarenhet är att waldorfpedagogiken, eller mer ofta dess varma och mänskliga uttrycksformer, attraherar föräldrar vid genomgång av alternativ förskola. Ofta har föräldrarna låg förförståelse för pedagogiken och i bästa fall hinner de under åren på förskolan tillägna sig något av detta.

    Inte sällan är det barnets mamma som blivit nyfiken och som är mest drivande. När det sedan är dags för skolstart kan pappan uppleva en risk när automatiskt tilldelad kommunal skola ska ratas till förmån för en waldorfskola. Sådan risk är både social/status som verklig oro att pedagogiken inte ska förbereda barnet för vidare studier och livet i övrigt.

    En kärnfråga upplevde vår grupp var att göra de mindre entusiastiska föräldrarna(ofta pappor) mer trygga i sitt val. Waldorfskolor måste därför förstå att föräldrar i detta läge har ”mysko-radarn” på och att låta enskilda medarbetare eller föräldrars intresse för andligt sökande påverka bilden av det som ska utvärderas, dvs utbildningen, är helt förödande.

    Att vi alla önskar öppet sinne för varandras livsval är givet men utan förståelse för den upplevda risk ett aktivt skolval innebär där man frånsäger sig rätten som passiv kravställare på kommunens tilldelade skola och sätter sitt älskade barns start i livet på spel är inget litet beslut.

    Min input till arbetet mot Waldorf 2.0 är att gå från mystik till vetenskapliga belägg för de pedagogiska vägval man gör. En öppenhet för att ändra sådant man inte längre upplever klarar sådan motivering måste också finnas.

    Avslutningsvis vill jag skriva att jag personligen har stor tilltro till pedagogikens framtida fortsatta framgång och är mycket glad att som förälder hittat en skola mina barn trivs och utvecklas bra i.

    Jan Bergman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *