Läroplanen – helheten är större än delarna

Hösten 2013 ägde en konferens inom ECSWE (European Council for Steiner Waldorf Education) vid University of Tampere i Finland. Här följer en sammanfattning av de viktigaste bidragen från konferensen som helt var orienterat på frågor kring läroplanen (vi har valt denna term genomgående för det engelska begreppet curriculum).

Terio Autio, PhD, Professor of Curriculum Theroy at Tallin University talade under rubriken ”Finland on the current educational and curriculum world map”.

Audio menade att läroplanen är varje skolsystems organisatoriska och intellektuella kärnstycke och att skolan är den mest framgångsrika institutionen i världshistorien. Läroplanen skapar ett ramverk som är nödvändigt men det finns en problematisk trend mot allt mer standardisering.

Den USA-inspirerande är läroplansmodellen starkt präglad av ekonomiska drivkrafter som har ersatt politiska, kulturella och sociala grunder. Systemet bygger mycket på att få ut ett visst resultat ur systemet och det finns en starkt orientering mot prov som kontrollerar att rätt produkt kommer ut i slutänden. Systemet ersätter lärarnas intuition och professionella bedömning med jämförbara och kvantifierbara data som kan skapa grunden för jämförelse mellan skolor och konkurrens. Autio menade att systemet tvingar lärarna att fokusera på kortsiktiga uppgifter och resultat som är lätta att mäta till skillnad från långsiktigt lärande. President Obamas utbildningspolicy ”Race to the Top” är starkt präglad av detta tänkande som flyttar fokus från lärande till läranderesultat. Läraren blir en intellektuellt passiv transportör av den produkt systemet vill ha som resultat. När läroplanen blir till manual är undervisning i huvudsak orientering mot nästa prov menade Autio.

I den läroplanspolicy som är mer betydande i Europa inklusive Skandinavien (den didaktiska modellen) är läroplanen inte en manual, utan ett organisatoriskt och intellektuellt kärnstycke i undervisningen där läraren är även skapar själva läroplanen. Läraren har stor frihet att organisera undervisningen inom läroplanens ramar. Denna typ av läroplan har visat sig vara en framgångsfaktor som skapar välstånd.

I Kina pågår en process där man försöker hitta en läroplan som knyter an även till kinesisk visdom, buddism, Confucius, islam och även modern västerländsk filosofi, en väg bort från kommunismens och kapitalism.

Irmeli Halinen, ansvarig för läroplansutveckling vid den fristående organisationen Finnish National Board of Education berättade om läroplansreformen i Finland. Hon lyfte fram att skolans huvudsyfte är att hjälpa unga människor att hitta meningen med livet. Att något har mening är det viktigaste för undervisningen och kunskap och förmågor kommer i andra hand.

Trots Finlands ledande position i PISA-studien pågår ett reformarbete av den finska läroplanen som ska pågå fram till 2017. I detta arbete är det en bärande princip att utbildningsexperter och olika samhällsintressenter deltar i en brett upplagd process. I Finland bygger läroplanen på lokal implementering och hög grad av frihet för lärarna. Halinen vill se ett framtida system där lärarna utvecklar lokala läroplaner baserat på ett grovt ramverk för hela landet.

Avgörande frågor för framtiden kommer att vara:

  • vad betyder utbildning i framtiden?
  • vilken sorts kompetens kommer att behövas?
  • hur kommer förändringar omsättas på kommun- och skolnivå såväl som i varje enskild lektion?
  • vilka kunskaper och färdigheter behöver lärare och andra som arbetar inom skolan ha för att kunna utveckla ett lärande för framtiden?
  • hur ska den nationella kursplanen och lokala kursplaner guida och stötta lärarna och skolan?

Halinen betonade att den värld som skolan agerar inom har förändrats dramatiskt sedan millennieskiftet. Globaliseringens konsekvenser och utmaningarna att etablera ett hållbart samhälle har fått än större betydelse. Det har stor betydelse för vilka kompetenser som behövs i framtiden och det måste också återspeglas i skolan och läroplanen. Skolan har en central roll i att ge eleverna en känsla av samhörighet och att de har möjlighet att vara med och forma sin samtid. Kärnan i den nya reformen är att skolan ska utvecklas till en lärande organisation som möjliggör såväl att man mår bra själv som att samhället utvecklas i en mer hållbar riktning. Finska elever kommer att ägna mer tid åt sociala studier, fysisk aktivitet, musik och bildkonst.

Den nya skolkulturen kommer att präglas av:

  • ansvar för miljön och framtiden
  • värdet av kulturell mångfald och språk
  • olika sätt att förhålla sig till arbete
  • interaktion och egenmakt (empowerment)
  • välmående
  • säkerhet i det dagliga livet

Hon ser skolor som samhällen som lär sig själv samtidigt som de hjälper elever och medarbetare att växa och utvecklas.

Ytterligare inlägg från konferensen återfinns här.

Sammanfattning av Örjan Liebendörfer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *