Idéburna skolor i kläm mellan staten och kapitalet

Den 2 juli genomförs ett seminarium under Almedalsveckan i samarbete mellan olika organisationer som alla arbetar för idéburna skolor. Vi publicerar här ett debattinlägg inför seminariet.

När det offentliga monopolet på att bedriva skolverksamhet började luckras upp i början av 1980-talet var syftet att främja pedagogisk mångfald. Den första friskolepropositionen 1982 handlade om ”fristående skolor med alternativ pedagogik”.  Sedan dess har skolverksamhet blivit en alltmer fri marknad samtidigt som vi fått se en allt hårdare statligt styrd pedagogisk likriktning. Den kreativa pedagogiska friheten kläms sönder mellan staten och kapitalet.

Det finns ett logiskt samband mellan den ökande marknadsmässiga friheten och den allt hårdare statliga styrningen av verksamhetens innehåll. Huvudsyftet för ett aktiebolag är, enligt lagen, att generera största möjliga vinst för ägarna. Tanken är att den fria konkurrensen gör att de företag som levererar de bästa och mest prisvärda produkterna också på sikt bli de mest vinstgivande.  Praktiken är dock, som vi alla vet, inte alltid så. På skolområdet försvåras den enskildes val av att man ofta inte fullt ut kan bedöma utbildningens värde förrän man har genomgått den, då det är för sent att ångra sig. Därför blir det den övergripande beställarens, statens, uppgift att ställa sådana krav att eleverna och föräldrarna kan lita på att alla ”produkter” på skolmarknaden håller en god standard. Ju vildvuxnare skolmarknaden blivit, desto hårdare statlig styrning. Också den nu aktuella debatten om vinster i välfärden verkar landa i ännu striktare statlig styrning.

Detta drabbar kreativiteten inom hela skolväsendet. Under vårens debatt har det kommit rikliga vittnesbörd om hur lärarna dignar under statliga regelverk, byråkrati och inte minst ständiga centrala prov.  Allra hårdast drabbas idéburna skolor, och skolor och lärare som vill arbeta med alternativ pedagogik.  De statliga anvisningarna och regelsystemet bygger på föreställningen att det i huvudsak finns ett ”rätt” sätt att bedriva undervisning på, och de skall alla i princip rätta och packa sig efter.  Vi behöver bara gå till vårt grannland Finland för att se hur mycket bättre resultaten blir om skolor och lärare får en större autonomi och kan lägga upp undervisningen på ett sätt som utgår från de levande människor som deltar i den som elever och lärare.

Vi som företräder idéburna skolor tänker inte lägga oss i debatten om vilka villkor som skall gälla på den kommersiella utbildningsmarknaden. Men vi vill slippa vara en del av den. Det måste finnas ett utrymme i det svenska skolväsendet också för skolor som inte är vinstdrivande, som sätter elevernas utveckling före vinstens, och som bygger på kreativ mångfald, inte statligt styrd likriktning av det pedagogiska innehållet.

Mot den här bakgrunden begär vi, inför årets politikervecka i Visby, att få höra våra utbildningspolitiker syn på följande tre frågor:

1.       Juridiska och ekonomiska förutsättningar för icke vinstutdelande friskolor

Frågan om de ekonomiska förutsättningarna för att starta en idéburen skola, och den ekonomiska uthålligheten, behöver ses över. En idéburen verksamhet, som kanske startas av en grupp föräldrar och/eller lärare har svårt att få fram ett nödvändigt kapital. Om kapitalkraven skärps ökar risken att de små idéburna aktörerna slås ut. Här kan det behövas lösningar som innefattar statliga lån och/eller lånegarantier m.m.

2. Det pedagogiska frirummet

Vi föreslår, efter norskt föredöme, att etablerade alternativa pedagogikerna som Waldorf, Montessori och Freinet får möjlighet att utarbeta egna läroplaner som, efter statligt godkännande, får ställning som nationella läroplanerna. Den offentliga tillsynen och förekommande nationella prov bör utföras utifrån dessa läroplaner och ta hänsyn till om skolorna är icke vinstdrivande.

3. Lärarutbildning och lärarbehörighet

Skolor med alternativ pedagogik behöver behöriga lärare. Därför behövs det alternativpedagogiska förskollärar- och lärarutbildningar som är offentligt finansierade och behörighetsgivande.

Waldorflärarutbildningarna har kommit en bit på väg men behöver säkerställas och möjligheter skapas. för lärarutbildningar och -fortbildningar med annan pedagogisk inriktning, t ex Montessori och Freinet

Vi ser fram emot att få ta del av politikernas besked om den pedagogiska friheten i Sverige, gärna i Drottens ruin, Visby, på förmiddagen den 2 juli!

Patrik Waldenström, Ideburna skolors riksförbund

Viveka Munch, Svenska Montessori Förbundet

Brita Drakenberg, Waldorffederationen

Caroline Bratt, Waldorflärarhögskolan

Pär Granstedt, Trialog Tankesmedja

En reaktion på “Idéburna skolor i kläm mellan staten och kapitalet

  1. Erik Norlin

    Idéinnehållet är bra om än en alltför mild verklighetsbeskrivning. det är ju ett extremt skarpt läge.
    Texten däremot behöver grammatiskt korrekturläsas. Flera uppenbara fel föreligger. Ta in te udden av kritiken genom att inte kunna stava eller satsbinda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *