Erfarenheter av läxor

Av Christine Liebendörfer, waldorflärare på Sophiaskolan, Österlens waldorfskola och medförfattare till boken Waldorfpedagogik som utkommer våren 2013 (Studentlitteratur).

I dagarna diskuteras återigen läxors vara eller inte vara, om skolan eller föräldrarna skall stå för läxhjälpen etc.

I huvudsak möter jag två åsikter hos föräldrar angående läxor under grundskoledelen, för eller emot. Inte så sällan kolliderar dessa två synsätt under föräldramöten och läraren kan bli indragen i en mer eller mindre upphetsad diskussion. Alltför sällan pratar vi om vilken roll läxorna bör spela i skolan, ja vad en läxa överhuvudtaget är eller kan vara.

För att bidra till ett konstruktivt samtal och kanske lämna de tämligen låsta positionerna om ”för eller emot” vill jag redogöra hur jag personligen ser på läxor utifrån min erfarenhet som waldorfpedagog.

Av de läxor som är meningsfulla kan man skönja två inriktningar:

– En läxa som tar föräldrarnas tid men även värderingar i anspråk, där huvudsyftet är att i samtal med barnet ta upp till exempel en fråga som: Hur är man en god vän? En sådan läxa kan alla föräldrar hjälpa till med. Här utnyttjas förälderns kompetens och livserfarenhet.

– En läxa som är ren övning och som barnet klarar av utan hjälp. Det kan innebära glosinlärning, läsa en text eller renskriva i sitt arbetshäfte från anteckningar gjorda i skolan. Förälderns uppgift är att påminna om läxan och se till att barnet får arbetsro.

Det är viktigt att föräldrarna inte behöver vara pedagoger. Det innebär att det är grönt ljus för att öva multiplikationstabeller men rött ljus för att ställa upp och räkna ut tal om det inte är ren repetition. Föräldrarna kanske inte är vana vid det sätt som barnen ställer upp divisionsalgoritmen på. Det bäddar för en konfliktsituation och osäkerhet för barnet.

Det går att jämföra läxor med sport eller musik. Om du vill bli bra på att åka skridskor, spela fotboll eller spela ett instrument måste du öva. Ibland går det lätt och är roligt att öva, ibland känns det motigt.

Om eleverna får läxor, bör de få feedback direkt så att de känner att det lönar sig att göra läxan. Feedbacken behöver inte bara innebära att läxan genast blir rättad, det kan också betyda att eleven märker att det är mer givande att delta i en diskussion i klassen dagen efter om läxan gjorts.

En läxa ska alltid kunna förstås av eleverna och det är viktigt att läraren har höga förväntningar. Läraren måste ta på sig ansvaret för läxorna, också när de inte blir gjorda. Det är inte bra att stjälpa över ansvaret på föräldrarna. Läxorna ska vara förankrade hos läraren och eleven. Föräldrarna ska inte vara avgörande för om barnen klarar av sina läxor. I många länder, USA till exempel, är det vanligt att köpa läxhjälp, men om barnen är beroende av föräldrarnas inkomst och engagemang för att uppfylla målen i skolan, blir det olika villkor. Oavsett om föräldrarna inte har svenska som modersmål, har begränsat med tid på grund av arbete eller saknar högre utbildning ska alla barn ha en chans att klara av skolan efter egen förmåga och med skolans hjälp.

I och med användningen av IKT i skolan, har nya intressanta varianter av läxor utvecklats. En matematiklärare berättade om hur han, för att vinna tid för själva räknandet under lektionerna, spelade in korta filmer om hur man löser ett tal. Eleverna fick sedan i läxa att se filmen en eller ett par gånger före lektionen (filmerna var 5-10 minuter långa). När väl lektionen ägde rum, behövdes endast en kortare genomgång hur man gjorde uträkningen, därefter kunde alla elever sätta igång och räkna. Åt de elever som hade svårigheter med ämnet kunde läraren ägna värdefull tid. Det här är en slags ”omvänd” läxa och kallas även ”flipped classroom”. Genomgången, som annars brukar ske under lektionstid, klarade eleverna av hemma, medan räkningen (där det ibland uppstår problem) gjordes i skolan. Eleverna var mycket nöjda med sin matematikundervisning och läraren märkte förbättrade resultat eftersom eleverna hann räkna mer på lektionerna. På liknande sätt beskrev en lärare i engelska hur eleverna fick i läxa att se en dokumentär på engelska. Sedan ägnade man lektionen åt att diskutera dokumentären och skriva en sammanfattning. Även här fick läraren tid att ägna åt de elever som behövde hjälp.

Läxor behöver med jämna mellanrum utvärderas med eleverna så att de tillsammans med läraren kan komma överens om vad som fungerar bäst. Det får aldrig bli slentrian i att ge läxor på ett visst sätt.

 

5 reaktion på “Erfarenheter av läxor

  1. Per Molin

    En annan aspekt av detta med läxor är klasskillnader. Ta det här med RUT för läxhjälp som det togs beslut om i förrgår eller när det nu var, skolverket menar att det bidrar till att likvärdigheten minskar, ändå tog man beslut om att införa det trots att ledordet för LGR11 varit ”likvärdighet”.

    Läxhjälpsföretagen marknadsför sig endast på skolor med generellt sett höga betyg, riktat till ungdomar från akademiska hem och skolor där föräldrar har råd att betala vilket gynnar de redan starka eleverna (Artikel om detta i SvD: http://bit.ly/Qg4azb.)
    Det är alltså inte familjerna i Rosengård, Botkyrka och Hässelby som främst kommer ha glädje av detta utan de som har pengar och annat kapital blir starkare -klasskillnaderna ökar.

    Det är alltså viktigt att jag och vi som (waldorf)lärare också från detta perspektiv reflekterar över hur vi utformar läxorna eftersom det kan bidra till ökade klasskillnader.

  2. Christine Liebendörfer

    RUT-hjälp för läxor är en politisk fråga. Jag tar inte ställning politiskt. Så som jag ser på läxor ska det inte behövas någon läxhjälp varken av RUT eller någon annan. Min poäng med läxor är att eleverna ska kunna klara av dem helt självständigt. Föräldrarnas uppgift är att påminna om läxan samt se till att barnet får en lugn vrå där han/hon kan göra läxan. Direkt feedback i skolan är viktig efter att läxan är gjord. För elever med olika typer av svårigheter till exempel koncentrations- inlärnings eller språksvårigheter skulle det behövas läxtimmar i skolan. Det skulle ge en likvärdig situation för eleverna. Genom att tidigt, från årskurs 2-3, införa precis lagom läxor för elevernas utvecklingsnivå, hjälper man dem till självständigt arbete och ansvarstagande. Men läxor får aldrig bli slentrian utan ska utvärderas med både elever och föräldrar kontinueligt.

    1. Per Molin

      Jag förstår hur du tänker och jag håller med, läxor skall eleverna klara av själva. Men jag tror inte att det går att vara opolitisk som lärare. Hur jag än gör som lärare kommer jag att påverka samhället. Detta kan ske genom att t.ex. medvetet välja att utforma läxor som inte behöver RUT till hjälp. Eller att omedvetet utforma läxor som kan behöva RUT till hjälp. I vilket fall så är det en politisk handling vilket jag tror att lärare behöver bli medvetna om eftersom beroende på hur man utformar dem så kan man bidra till ökade klasskillnader.

      Personligen vill jag inte bidra till att öka klasskillnader eftersom samhällen de facto mår bättre av mindre klasskillnader och större jämlikhet, (vilket också är ”waldorf” för mig: ett samhälle är inte helt om någon lämnas bakom och någon dessutom tjänar på det ), så jag har väl någon slags förhoppning om att ha läxor som stämmer överens med detta.

  3. Lars Josefsson

    En gång i tiden trodde jag på läxan – som ett pedagogiskt och socialt instrument. Den waldorfskola som jag då jobbade på låg i ett utpräglat förortsområde. Många av föräldrarna hade inte ens grundskolekompetens. Det fanns till och med en uttalad vision om att ha en gemensam elev- och föräldraskola när högstadiet närmade sig. Av olika anledningar förverkligades inte detta.
    Idag ser jag den sociala segregationen som hindret för läxor. Hur lätta dessa än kan tyckas finns risken att den inte genomförs för att studieklimatet är uselt. Kunskapsnivåerna kan då bli allt mer haltande. Vi har istället använt oss av flextid. Flextiden fanns klockan 07.30 – 09.00 samt en och en halv klocktimma på eftermiddagen. Varje elev valde individuellt 1½ flextimma varje dag. Under dessa sammanlagda tre klocktimmar fanns det pedagoger på skolan. Detta blev till läxläsartid med lärarnärvaro, men där det lika gärna kunde bli på det viset att en elevgrupp arbetade tillsammans. Just detta sistnämnda har ju visat sig vara ytterligt kunskapskreativt.
    Så bort med läxorna!

  4. Christine Liebendörfer

    Det du föreslår Lars, är ju läxtid i skolan – vilket jag tycker är en utmärkt idé! Men att helt ta bort läxorna tror jag inte på. I alla studier/övande behövs det egna arbetet, så må det göras på skolan eller hemma. Det är stor skillnad på läxors innehåll och omfattning. Men på en optimal nivå som stämmer överens med barnets utvecklingsnivå är läxor ett bra sätt för eleven att visa ansvar och öva sin förmåga. Läs också vad Hattie skriver om läxor i sin stora metastudie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *