Waldorfkriterier

Strax innan jul kom ett dokument från Haager Kreis med titeln ”Characteristics of a Waldorf/Steiner school”. Tidskriften På Väg har uppmärksammat det i nr 1 2015. Det handlar om en fråga som växer i takt med att antalet skolor med waldorfpedagogisk inriktning växer, i enskilda länder liksom globalt, och att de dessutom gestaltar sina verksamheter på allt mer skilda sätt. Utgångspunkten är att denna utveckling gör att nödvändigheten av gränsdragning blir uppenbar – frågan man ställer sig är vad som krävs för att en skola med trovärdighet skall kunna kalla sig för waldorfskola.

Författarna tar sig före att karakterisera vad som å ena sidan kännetecknar en waldorfskola, och att staka ut en gräns mot vad som å andra sidan kännetecknar en ”waldorf inspired school”. I dokumentets inledning står det att ”This text can be used … as an accreditation procedure for the recognition of of a Waldorf/Steiner school”.

Vad skolor skall göra av dessa kännetecken kan skolan välja själv; antingen kan de användas för att ”höja medvetenheten” eller för att ackreditera/erkänna skolan som en waldorfskola. Ackrediteringsprocessen verkar vara tänkt att utföras av skolorna själva. Utan att det nämns explicit får man anta att det sedan är Haager Kreis- organisationen som skulle utfärda ett erkännande. På ett annat ställe i texten förklaras nämligen vad erkännandet innebär, skolan blir upptagen på en internationell lista över waldorfskolor, som upprättas av sagda stiftelse.

Frågor istället för kännetecken

Att definiera internationellt jämförbara kännetecken för waldorfskolor är naturligtvis mycket svårt av flera orsaker. Förutsättningarna ser olika ut i olika länder, regioner, delstater, kulturer. Varje organisation samlar på sig sina egna traditioner som formar verksamheten. Skolornas lärare påverkar genom sina personliga erfarenheter, värderingar och bakgrunder. Textens författare är mycket medvetna om dessa svårigheter, ja så till den grad medvetna att de övervägande har formulerat frågor och problem som waldorfskolor står inför, istället för substantiella kännetecken. Här följer ett par exempel: ”Does the majority of colleagues strive towards the pursuit of knowledge and self-education by means of anthroposophy?” För att kunna kalla sig för waldorfskola behöver skolan alltså kunna svara ja på denna fråga, men för att kunna avgöra det behövs rimligen besked om vad ”means of anthroposophy” betyder. Är det kollegiets studium? Är det Steiners övningar? Hans lärarmeditationer? Och vad innebär det att sträva efter det – räcker det med att vilja ha studium? Vidare sägs att ”Is … knowledge of man as the basis basis of pedagogy noticeable and perceptible?” Vilken form behöver då, enligt författarna, människokunskapen som bas för pedagogiken anta för att den skall vara möjlig att uppfatta? Om detta är upp till var och en att avgöra kommer det att ta sig väldigt olika uttryck i olika sammanhang, och det blir svårt att göra jämförelser.

Substantiella kriterier

Under rubriken ” The formal elements. Shaping the school and lessons” ges 13 s k identitetsgivande formella element. Eftersom de säger något om form är också möjliga att jämföra, dvs de går att använda som gränsdragande kännetecken. Tre av dessa diskvalificerar de svenska waldorfskolorna över huvud taget:

  • ”A pre-school offering without academic learning objectives” eftersom förskolorna i Sverige följer Lpfö 98.
  • ”Every colleague assumes full and joint responsibility for the entire school” eftersom skolorna har rektorer.
  • ”One does not give away the leadership of the school to outside entities (no outside control)” eftersom skolorna står under kontinuerlig inspektion.

Att fånga det svårfångade

Kriterierna är således mycket besvärliga att förhålla sig till. Därmed inte sagt att de är värdelösa, mycket som sägs är tvärtom sådant som waldorfskolor bör försöka leva upp till. Det första problemet ligger i hur kriterierna är formulerade, de ganska få som ändå är möjliga att jämföra är inte anpassade mot verkliga förhållanden. Det andra problemet ligger i dokumentets syfte, och här menar jag att avsändarna inte är tydliga nog. Att ställa formella krav innebär maktutövning. Maktutövning är bra så länge den är demokratiskt förankrad dvs uppfattas som legitim. Har man inte legitimitet kommer maktutövningen att missa sitt mål eller i värsta fall bli odemokratisk. I det här fallet gissar jag att de skolor som av skäl de inte råder över inte kan leva upp till de (om än få) substantiella krav som ställs i bästa fall väljer att betrakta kriterierna som ambitioner. Risken finns också att de struntar i dem. Jag tror inte att intentionen med kriterierna är att skapa en sorts waldorfskolornas A- liga, men om det är följden så kan man förvänta sig att gränserna som dragits upp kommer att ifrågasättas. Och på det sättet undergrävs hela projektets legitimitet, vilket förmodligen är synd eftersom det ytterst är en fråga om waldorfskolornas trovärdighet. Waldorfskolorna förtjänar helt enkelt bättre.

Vissa av de egentliga kriterier som nämns är ganska oproblematiska, som t ex att klasserna skall vara åldershomogena, att morgonperioder följs av ämnesundervisning och att lärarna samarbetar aktivt med föräldrar. Men det är också uppenbart att kriterierna inte fångar upp vad man egentligen är ute efter, nämligen att ”the teachers live with the igniting spirit of Waldorf education”. Hur skall man då göra?

Ett enkelt sätt att lösa problematiken vore att försöka fånga upp de kvalitativa aspekterna (dvs de som är så svåra att mäta) med ett mått på något som inte i sig är, men som istället sammanfattar eller någorlunda täcker in det mer svårfångade. Steiner säger i ”Sociala synpunkter på undervisning och uppfostran” (fjärde föredraget) att näst efter uppfostringsfrågan är frågan om utbildningen av lärarna själva den viktigaste. Ett enkelt mått vore således att räkna antalet waldorfutbildade lärare.

Karl Larsson

6 reaktion på “Waldorfkriterier

  1. Peter Andersson

    Eftersom de substantiella kriterierna inte anses uppfyllas av de svenska waldorfskolorna, får väl dessa erkännas inom kategorien waldorfinspirerade skolor!
    ”-It can be schools which would like as much as possible to realise Waldorf/Steiner education, but are in a legal or religious or cultural context in which this is only possible to a limited extent.”

    1. Karl Larsson Inläggsförfattare

      Men blir inte det konstigt, det skulle alltså inte finnas några waldorfskolor alls i Sverige, bara waldorfinspirerade? Och om en skola heter att den är waldorfskola, borde den byta namn då?

      1. Peter Andersson

        Tror knappast Haager Kreis- organisationen bryr sig om ifall det upplevs konstigt eller inte, ifall man uppfyller de kriterier som de ställer gällande Waldorfskola eller Waldorfinspirerad skola.
        Tycker nog att det kan var vilseledande att kalla sig för något man inte är!

  2. Kersti

    Hej, det skulle vara intressant att läsa dokumentet från Haager Kreis med titeln ”Characteristics of a Waldorf/Steiner school”. Finns det någonstans att få tag i för att läsa i sin helhet?
    Vänligen Kersti Friedel

  3. Ylva Kallin

    Haag-kretsen är en del av Pedagogiska Sektionen i Antroposofiska Sällskapet och i Sverige har sektionen ”delegerat” ackrediteringsprocessen till Federationen och Samrådet.
    När det gäller Lpfö98 beror det på hur man tolkar den, det mesta kan jag skriva under på men uttrycka (och kanske tolka!) det annorlunda än man gör i en kommunal förskola! Vad som är viktigt för waldorfrörelsen är frågan som står överst på sid 3 i Kännetecken…: ”Bevaras bilden av barnets utveckling, speglad och befordrad genom läroplanen?”. Vi behöver både inom förskola och skola medvetandegöra oss om VAD i förskolan som ex ligger till grund för att barnet i skolan skall kunna lära sig skriva, läsa och räkna. Vad är det vi måste grundlägga i förskolan och hur, på vilket sätt gagnar leken detta? Om barnet inte får leka tillräckligt på sina egna villkor, vad händer då med möjligheterna att lära sig att skriva, läsa och räkna? Waldorfrörelsen har EN läroplan isf tre och det är en stor fördel. I Lpfö98 står att det måste kontinuerligt i kollegiet ske ett aktivt samtal om hur förskolebarnet kunskapar och det är viktigt. Det som waldorfförskolan däremot borde stå upp för att man INTE gör är att medvetandegöra barnen om sitt egna lärande – här måste vi ha mod och inte kompromissa.
    Att ha rektor/förskolechef är en tolkningsfråga om det strider mot waldorfpedagogiken, man kan se det som ett ansvarsuppdrag från kollegiet och inte ett ”makt”uppdrag. Jag tycker det borde tidsbegränsas också på max 5 år. Mycket kan delegeras och beslutas kollegialt men att rektor/förskolechef har någon slags vetorätt för beslut som har juridiska konsekvenser som endast denne får stå för utåt.
    När det gäller ”den yttre kontrollen” dvs inspektionen så finns det väl redan en yttre kontroll när skolan/förskolan ansöker om medlemskap i Federation/Samråd med vissa kriterier men därefter ingen ytterligare kontroll. I USA har WECAN motsvarande Samrådet någon slags regelbunden tillsyn av waldorfförskolorna. Det har väl funnits länge i Sverige verksamheter som är fulla medlemmar och verksamheter som är ”på väg” dvs inspirerade bl a är väl ett av kriterierna att det finns waldorfutbildade lärare/förskollärare vilket jag tycker är viktigt att det finns med i förutsättningarna för att bedriva ett kvalitativt utvecklingsarbete i waldorfskolan/-förskolan.
    Det vore också bra om Skolinspektionen var tillsynsmyndighet även för fristående förskolor och inte som idag alla olika kommuner. Det skulle bl a underlätta att få förståelse och samsyn på den långsiktiga läroplanen En väg till frihet från 1-19 år!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *